Spela gitarr. Ett evigt kämpande med små musklerna. Jag ägnar massor med tid åt att väcka handen idag också. Det går trögare och trögare.

Min vän och kollega A.J. går upp på morgonen och kulsprutar ur sig G-dur över 12 band upp och ner, som en skitsak. Han frågade mig en gång med vantroget höjda ögonbryn: ”Övar du?! Varför då?!” 

Olika falla ödets lotter. Jag stövlar halsstarrigt på i riktning mot nästa plektrumkris: ”Det är det här plektrumet jag sökt hela tiden!” till stort nöje för personalen på Uppsala Musikverkstad.